Stormigt in the ATL

Efter vår weekly kontroll hos OB läkaren och god snabblunch på Bricktops fick jag idag lite pampering tid. Sumit har efter mycket intensiv lobbying lyckats övertala mig att gå ner på halvtidsplugg fram till födseln. Tanken är att jag ska ta det lite lugnt, vila lite, och "ta hand om mig själv". Steg 1: klippning. Har inte skett sen i augusti och håret är nu så tjockt att det inte går att göra något annat än att bara ha upp det i en hästsvans. Och så inser jag att det kanske inte kommer kunna vara prio 1 på ett tag att komma iväg till frisören. Så i eftermiddags köpte jag en latte och åkte iväg till Van Michaels salong som ligger bredvid Whole Foods .

När jag nyfönad och plattångad och fin skulle lämna salongen var det dock full-on storm. Alltså monsunregn av indiska proportioner. Jag som hade varit duktig och parkerat själv istället för att ta valet-parkering (love complimentary valet!!) eftersom det ändå fanns en plats bara kanske 20 meter från porten... Jag hade inget paraply och det såg inte ut som att det skulle lätta anytime soon, så jag drog kappan om mig så gott det gick (dvs, typ inte alls med tanke på basketbollen under tröjan) och sprang. Det tog bara några sekunder att komma till bilen men jag var helt genomdränkt, like, down to my underwear. Det var jättemycket vatten på vägarna och bara totalkaos. När jag kom hem och slog på tv:n gick det en varningsremsa på skärmen att det var storstorm och tornada warning i ett antal counties. Och efter en massa närliggande counties kom det upp: Fulton County. Det är ju där vi bor! Jag skippade att åka iväg till yogan på kvällen men annars var allt som vanligt. Trodde vi. Idag har de dock bekräftat att det var en tornado och minst en gata i Gwinett County (precis bredvid vår county) totalförstördes. Stora hus har tappat taken och vissa var helt jämnade med marken. Det rapporterades till och med om det på CNN.

Själva var vi ute och testade en ny restaurang (ny för oss, inte ny för Atlanta): Antico Pizza. Från utsidan såg det inte ut som mycket men det var faktiskt ett häftigt ställe. Vi satt vid långbord i köket (som egentligen såg mer ut som ett garage) med de tre gigantiska ugnarna som är importerade från Neapel. Pizzan serverades direkt på sina stora plåtar och folk hade med sig eget vin. Koolt ställe och väldigt gott!

En lååång långhelg

Thanksgiving är en fyradagars helg och tydligen största shoppinghelgen på året. På själva Thanksgiving är nästan allting totalstängt. Man kan inte tanka bilen eller köpa mjölk eller nästan någonting. Men dagen efter Thanksgiving var Black Friday. This is big time shopping.

Jag hade lagt upp en superbra plan för hur vi skulle maximera denna möjlighet: vid midnatt natten till fredagen skulle vi befinna oss i North Georgia vid North Georgia Premium Outlets. Där finns en Cole Haan outlet som hade Midnight Madness Sale med 50% rabatt på outlet priserna (som redan är ungefär 25% av butikspriserna), och som de super-customers vi är, hade vi även fått en extra 20% kupong hem på posten. Sumit älskar ju Cole Haan och hade sneglat på ett par väskor i flera månader, så den rean ville vi ju inte missa. Och det finns en massa andra bra outlet.butiker där också! Efter outleten tyckte jag vi skulle bege oss tillbaka till Atlanta och ta ett stopp på till exempel IHOP (International House of Pancakes) som har öppet dygnet runt. Viktigt att inte gå och lägga sig emellan och tappa shopping-high känslan. Sen öppnade några butiker kl. 3 på morgonen. Men det viktiga var att befinna sig på Lenox Square Mall kl. 5 när de öppnade för där skulle Club Monaco (bådas favvobutik) 30% rea på allt som redan var reat och vi hade båda sneglat på ett par grejer där men avvaktat med att köpa. Vi skulle också köpa vår digitala systemkamera som vi efter mycket research valt ut. Klockan 8 öppnade Phipps Plaza (lyxgallerian next door) med breakfast and gift bags.

Tyvärr blev min plan brutalt nerröstad av min man som var helt säker på att om vi hade genomfört denna strapats och alltså inte sovit en blund, så hade förlossningen börjat på fredagen när vi var supertrötta och inte hade några reserver att dra ifrån. Han hade förmodligen rätt. Ingen av oss sov bra på torsdag natten så det blev ingen all-nighter. Men på fredag morgon åkte vi ändå iväg till Lenox i förhoppningen om att de grejerna vi ville ha fortfarande skulle vara kvar. Och vi hade tur och fick tag i allt. Det svåraste var att hitta parkering. Det var regnigt och trist och vi fick cirkla parkeringen många gånger innan vi fick en plats. Kön till valet-parkering var alldeles för lång för att det skulle vara en option. Efter Lenox åkte vi upp till outleten och shoppade loss på Cole Haan. Så pass mycket så expediten (som också kände igen oss sedan tidigare shopping sprees där) först berättade hur mycket vi hade sparat (vågar inte ens berätta hur mycket det var) och sen vad totalen blev. Suffice to say at efter shoppingen där (3 väskor, 3 par skor) tittade vi inte ens in i de andra outlet-butikerna utan det var dags att call it a day. En riktigt lyckad shoppingdag!

På lördagen var vi på Highland Bakery och brunchade med det vanliga svenskblandade gänget och deras små. Det var sjukt mycket folk men gott och trevligt. Efteråt gick Sumit och jag en promenad i solen. Jag har blivit så mycket bättre så detta kunde genomföras i nästan normal-person takt utan stödbälte! Hurra! Det var en jättefin, lite sval höstdag.

Thanksgiving

En riktig amerikansk Thanksgiving har vi nu fått uppleva. S från gravidgympan, som fick sin dotter för två veckor sedan, bjöd hem oss till henne och hennes man för en laidback family Thanksgiving. Hon kommer från Portland och hennes föräldrar var på besök. Hennes man kommer från Amarillo, Texas och hans brorsdotter med pojkvän och en annan kompis hemifrån var också med. Det var supertrevligt. Ungefär som julafton fast med Turkey istället för julbord, fotboll istället för Kalle Anka och inga presenter. Jättegod middag, massor av olika efterrätter. Och vi satt ute i solig med höstvacker trädgård! Faktiskt en holiday som inte har blivit så överkommersialiserad.

Nya bebben - kolla på minifötterna!

Sumit pappatränar lite - ser bra ut, eller hur?

Vi började dock dagen med det riktiga firandet för det var Sumits födelsedag! Han blev väckt (eller, han låtsades att han blev väckt eftersom han såklart hade varit vaken jättemycket längre än jag) med frukost på sängen och tårta (pumpkin cupcakes med cream cheese frosting). Vi hade inte berättat för S och hennes familj att Sumit fyllde år men det kom fram så det blev sång och tända ljus och allting på kvällen också.

Fredagsfeeling

Igår kväll firade vi tre år tillsammans med date night på Watershed. Watershed ägs av Emily Saliers från Indigo Girls och serverar riktig southern mat. Jag hade verkligen sett fram emot att testa den här restaurangen och den var bra! Särskilt chokladkakan "Very Good Chocolate Cake" var verkligen jättegod.

Och idag är det fredag. På sätt och vis. Det är Thanksgiving imorgon och lång långhelg! Imorgon är också Sumits födelsedag! Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

I am the champion!

Igår kväll var jag på min första (och troligtvis sista - jag tror inte nyfödda små skrikiga bebisar uppskattas så mycket) SWEA träff´. Det var kakbytarkväll. Trevligt. Man skulle ta med sig 30-40 hembakade kakor och sen smakade vi på alla och så fick man med sig en blandning av alla andra kakor med sig hem. Vi röstade också fram årets godaste och årets finaste julkaka, och gissa vem som tog hem godaste-kakan-priset? Minas saffransbiscotti! Hurra! L hade bakat jättegoda och fina kakor med pepparmintsmak och vann överlägset priset för finaste kakan. Vi fick varsin amaryllis.

Kvällens höjdpunkt var ändå mamman till en 10 månaders bebis (som var i Atlanta på besök hos sin mamma som bor här) som frågade när jag var beräknad till. När jag sa att det var tre veckor kvar sa hon "Oj - men du är så liten så jag trodde du skulle säga 2-3 månader". I LOVE her!

Här är jag med vinnarkakan och priset:

Bäst före

Nu har vi mjölk i kylen som får bli äldre än magen!

Last Belly Standing

A's vatten har precis gått så hon får en bebis närsomhelst. Fingers crossed att hennes man hinner hem från Florida i tid (även om han tydligen är helt bestämd på att inte vara med i rummet under förlossningen. Galet. Hon är inte due förräns den 23 december men kom igång på tisdag kväll efter yogan och åkte in på onsdag morgon. De försökte få värkarna att stanna upp men verkar inte ha lyckats så bra för nu är ju bebben på väg. A stressar mest över att nurseryn inte är klar och jag hoppas att bebisen är tillräckligt stor och har tillräckligt utvecklade lungor så att nurseryn verkligen är hennes största problem...

Så nu är jag snart the last belly standing... Men alla tidiga ankomster har stressat upp mig lite grand. I förrgår fick jag ett ryck och sorterade upp och började tvätta alla bebisens kläder och sängkläder och sånt. Åh vad allt är så teenytinysupersött så man knappt kan hantera det! Alla mini-bodysar och herrugud - strumporna!! Och de små mini-vantarna som ska skydda från små riviga fingernaglar - de är så tiny! Man kan inte alls förstå att det ska få plats med små händer i dem. Tooo cute. Ni skulle ha sett Sumits ansikte när han kom hem sent på kvällen (efter Murdery Mystery Night med jobbet) och såg cutie overload på tvättstället i hallen.

En till vecka har gått och i helgen har vi lite grejer att fixa. Nästa helg är ju Thanksgiving så då är allt lite nerstängt här och därefter är vi verkligen i straffområdet, som Sumit säger - då kan det bli mål närsomhelst. Så vi måste verkligen köpa en kamera, hämta skötväskan och fixa allt det sista nu. Imorgon ska vi också gå på kurs i första hjälpen för barn - sista momentet på Bad Parent Listan. Så det blir mest ärenden och fix i helgen. Men nästa vecka är en riktig kortis - bara tre dagar. Inga gravidgympor och massor att fira! Den 23e är det tre år sedan vi träffades live för första gången i Delhi och den 25e fyller Sumit år.

Annars är det intensivt plugg som gäller för min del just nu. Jag sitter framför datorn nästan oavbrutet och kämpar med mina kurser. Det skulle vara så skönt om jag kunde bli ganska klar med det mesta innan bebben kommer. Men det förutsätter att lillen känner för att stanna i ugnen ett tag till och baka klart ordentligt. Vi får väl se vad den har för planer! Det känns annars som att h*n är ganska redo att komma ut i världen. På kvällarna känns det i alla fall som att h*n försöker sparka sin väg ut redan nu. H*n kan få Sumits hand attt verkligen hoppa till från magen. Jätteroligt.