En lååång långhelg

Thanksgiving är en fyradagars helg och tydligen största shoppinghelgen på året. På själva Thanksgiving är nästan allting totalstängt. Man kan inte tanka bilen eller köpa mjölk eller nästan någonting. Men dagen efter Thanksgiving var Black Friday. This is big time shopping.

Jag hade lagt upp en superbra plan för hur vi skulle maximera denna möjlighet: vid midnatt natten till fredagen skulle vi befinna oss i North Georgia vid North Georgia Premium Outlets. Där finns en Cole Haan outlet som hade Midnight Madness Sale med 50% rabatt på outlet priserna (som redan är ungefär 25% av butikspriserna), och som de super-customers vi är, hade vi även fått en extra 20% kupong hem på posten. Sumit älskar ju Cole Haan och hade sneglat på ett par väskor i flera månader, så den rean ville vi ju inte missa. Och det finns en massa andra bra outlet.butiker där också! Efter outleten tyckte jag vi skulle bege oss tillbaka till Atlanta och ta ett stopp på till exempel IHOP (International House of Pancakes) som har öppet dygnet runt. Viktigt att inte gå och lägga sig emellan och tappa shopping-high känslan. Sen öppnade några butiker kl. 3 på morgonen. Men det viktiga var att befinna sig på Lenox Square Mall kl. 5 när de öppnade för där skulle Club Monaco (bådas favvobutik) 30% rea på allt som redan var reat och vi hade båda sneglat på ett par grejer där men avvaktat med att köpa. Vi skulle också köpa vår digitala systemkamera som vi efter mycket research valt ut. Klockan 8 öppnade Phipps Plaza (lyxgallerian next door) med breakfast and gift bags.

Tyvärr blev min plan brutalt nerröstad av min man som var helt säker på att om vi hade genomfört denna strapats och alltså inte sovit en blund, så hade förlossningen börjat på fredagen när vi var supertrötta och inte hade några reserver att dra ifrån. Han hade förmodligen rätt. Ingen av oss sov bra på torsdag natten så det blev ingen all-nighter. Men på fredag morgon åkte vi ändå iväg till Lenox i förhoppningen om att de grejerna vi ville ha fortfarande skulle vara kvar. Och vi hade tur och fick tag i allt. Det svåraste var att hitta parkering. Det var regnigt och trist och vi fick cirkla parkeringen många gånger innan vi fick en plats. Kön till valet-parkering var alldeles för lång för att det skulle vara en option. Efter Lenox åkte vi upp till outleten och shoppade loss på Cole Haan. Så pass mycket så expediten (som också kände igen oss sedan tidigare shopping sprees där) först berättade hur mycket vi hade sparat (vågar inte ens berätta hur mycket det var) och sen vad totalen blev. Suffice to say at efter shoppingen där (3 väskor, 3 par skor) tittade vi inte ens in i de andra outlet-butikerna utan det var dags att call it a day. En riktigt lyckad shoppingdag!

På lördagen var vi på Highland Bakery och brunchade med det vanliga svenskblandade gänget och deras små. Det var sjukt mycket folk men gott och trevligt. Efteråt gick Sumit och jag en promenad i solen. Jag har blivit så mycket bättre så detta kunde genomföras i nästan normal-person takt utan stödbälte! Hurra! Det var en jättefin, lite sval höstdag.

Thanksgiving

En riktig amerikansk Thanksgiving har vi nu fått uppleva. S från gravidgympan, som fick sin dotter för två veckor sedan, bjöd hem oss till henne och hennes man för en laidback family Thanksgiving. Hon kommer från Portland och hennes föräldrar var på besök. Hennes man kommer från Amarillo, Texas och hans brorsdotter med pojkvän och en annan kompis hemifrån var också med. Det var supertrevligt. Ungefär som julafton fast med Turkey istället för julbord, fotboll istället för Kalle Anka och inga presenter. Jättegod middag, massor av olika efterrätter. Och vi satt ute i solig med höstvacker trädgård! Faktiskt en holiday som inte har blivit så överkommersialiserad.

Nya bebben - kolla på minifötterna!

Sumit pappatränar lite - ser bra ut, eller hur?

Vi började dock dagen med det riktiga firandet för det var Sumits födelsedag! Han blev väckt (eller, han låtsades att han blev väckt eftersom han såklart hade varit vaken jättemycket längre än jag) med frukost på sängen och tårta (pumpkin cupcakes med cream cheese frosting). Vi hade inte berättat för S och hennes familj att Sumit fyllde år men det kom fram så det blev sång och tända ljus och allting på kvällen också.

Fredagsfeeling

Igår kväll firade vi tre år tillsammans med date night på Watershed. Watershed ägs av Emily Saliers från Indigo Girls och serverar riktig southern mat. Jag hade verkligen sett fram emot att testa den här restaurangen och den var bra! Särskilt chokladkakan "Very Good Chocolate Cake" var verkligen jättegod.

Och idag är det fredag. På sätt och vis. Det är Thanksgiving imorgon och lång långhelg! Imorgon är också Sumits födelsedag! Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

I am the champion!

Igår kväll var jag på min första (och troligtvis sista - jag tror inte nyfödda små skrikiga bebisar uppskattas så mycket) SWEA träff´. Det var kakbytarkväll. Trevligt. Man skulle ta med sig 30-40 hembakade kakor och sen smakade vi på alla och så fick man med sig en blandning av alla andra kakor med sig hem. Vi röstade också fram årets godaste och årets finaste julkaka, och gissa vem som tog hem godaste-kakan-priset? Minas saffransbiscotti! Hurra! L hade bakat jättegoda och fina kakor med pepparmintsmak och vann överlägset priset för finaste kakan. Vi fick varsin amaryllis.

Kvällens höjdpunkt var ändå mamman till en 10 månaders bebis (som var i Atlanta på besök hos sin mamma som bor här) som frågade när jag var beräknad till. När jag sa att det var tre veckor kvar sa hon "Oj - men du är så liten så jag trodde du skulle säga 2-3 månader". I LOVE her!

Här är jag med vinnarkakan och priset:

Bäst före

Nu har vi mjölk i kylen som får bli äldre än magen!

Last Belly Standing

A's vatten har precis gått så hon får en bebis närsomhelst. Fingers crossed att hennes man hinner hem från Florida i tid (även om han tydligen är helt bestämd på att inte vara med i rummet under förlossningen. Galet. Hon är inte due förräns den 23 december men kom igång på tisdag kväll efter yogan och åkte in på onsdag morgon. De försökte få värkarna att stanna upp men verkar inte ha lyckats så bra för nu är ju bebben på väg. A stressar mest över att nurseryn inte är klar och jag hoppas att bebisen är tillräckligt stor och har tillräckligt utvecklade lungor så att nurseryn verkligen är hennes största problem...

Så nu är jag snart the last belly standing... Men alla tidiga ankomster har stressat upp mig lite grand. I förrgår fick jag ett ryck och sorterade upp och började tvätta alla bebisens kläder och sängkläder och sånt. Åh vad allt är så teenytinysupersött så man knappt kan hantera det! Alla mini-bodysar och herrugud - strumporna!! Och de små mini-vantarna som ska skydda från små riviga fingernaglar - de är så tiny! Man kan inte alls förstå att det ska få plats med små händer i dem. Tooo cute. Ni skulle ha sett Sumits ansikte när han kom hem sent på kvällen (efter Murdery Mystery Night med jobbet) och såg cutie overload på tvättstället i hallen.

En till vecka har gått och i helgen har vi lite grejer att fixa. Nästa helg är ju Thanksgiving så då är allt lite nerstängt här och därefter är vi verkligen i straffområdet, som Sumit säger - då kan det bli mål närsomhelst. Så vi måste verkligen köpa en kamera, hämta skötväskan och fixa allt det sista nu. Imorgon ska vi också gå på kurs i första hjälpen för barn - sista momentet på Bad Parent Listan. Så det blir mest ärenden och fix i helgen. Men nästa vecka är en riktig kortis - bara tre dagar. Inga gravidgympor och massor att fira! Den 23e är det tre år sedan vi träffades live för första gången i Delhi och den 25e fyller Sumit år.

Annars är det intensivt plugg som gäller för min del just nu. Jag sitter framför datorn nästan oavbrutet och kämpar med mina kurser. Det skulle vara så skönt om jag kunde bli ganska klar med det mesta innan bebben kommer. Men det förutsätter att lillen känner för att stanna i ugnen ett tag till och baka klart ordentligt. Vi får väl se vad den har för planer! Det känns annars som att h*n är ganska redo att komma ut i världen. På kvällarna känns det i alla fall som att h*n försöker sparka sin väg ut redan nu. H*n kan få Sumits hand attt verkligen hoppa till från magen. Jätteroligt.

Fascinating

Igår var sista yogan på ett par veckor eftersom allt är lite nerstängt nästa vecka på grund av Thanksgiving. Det kändes lite konstigt alltihop. Det är bara jag och A kvar av de fyra original gangsters i vårt lilla gäng nu när S har fått sin dotter. Vi har joinats av tre nya som är ganska tidigt i sina graviditeter.

En av dessa tjejer skulle på sin 20 veckors scan imorgon. Men berättade att de inte skulle ta reda på kön. De ska få beskedet på papper i ett kuvert. Detta kuvert ska de ta med sig direkt till en cake-maker som ska baka en tårta som är rosa eller blå på insidan beroende på beskedet i kuvertet. Sen ska de ha en stor fest för alla sina vänner och familjer med en stor cake-cutting ceremony varigenom de, och alla de känner, kommer att få reda på om de väntar en pojke eller en flicka. Fascinating.

Jag kan lite grand undra om könet på ett ofött barn är en så big deal för någon annan än just föräldrarna och kanske de allra närmaste?? Men det var minst sagt kreativt...

Igår när jag skulle byta om (för vi var på Dave Matthews Band konsert!!) kom instruktören J inspringande i omklädningsrummet och gav mig sitt kort med kontaktinfo "just in case - you never know". Så nu börjar det kännas som att vi är lite i sluttampen... Idag är jag dock mest orolig för A som meddelade imorse att hon kände sig lite förkyld och sen två timmar senare mejlar att hon är inlagd på sjukhus där de försöker stoppa hennes labour. Hon är inte due förräns 23 december så jag hoppas verkligen att det är falskt larm...

Dave Matthews Band konsert på Philips Arena

Idag är det den 11e!!

Idag är det den 11e november. Och alltså precis en månad kvar till vår due date den 11e december! (Om vi bortser ifrån att våra läkare verkar ha bestämt sig för att vi är due den 8 december istället...)

Idag föddes också S' bebis! Förra veckan kom C-D:s bebbe till slut via oplanerat kejsarsnitt på torsdag morgon (ungefär precis samtidigt som K:s bebbe, också med kejsarsnitt, dock planerad, på samma sjukhus). C-D var först i vårt lilla gäng. S stod näst på tur men skulle inte få sin lilla flicka förräns den 23 november. På tisdag kväll efter yogan berättade hon dock att hon var öppen redan. Sen igår kväll kom hon igång och lilltjejen (bara 6 pounds) föddes imorse, ca två timmar efter att de kommit in till sjukhuset. S mejlade mig 40 minuter efter födseln och allt hade gått bra.

S och jag har gått i väldigt lika tankar kring förlossningarna och haft samma intentioner och förhoppningar kring hur det ska gå. Och vi har varit rätt ensamma i det bland tjejerna på våra gympor. Så jag är helt överlycklig för hennes skull att hon fick den förlossningen som hon ville ha. Inte en enkel såklart, men relativt snabb och helt drogfri!

Med S' bebis ute i världen står vi plötsligt näst i kö! Det är vår tur näst och det är inte långt kvar nu. Jag har varit tokfokuserad på en liten uppsats hela veckan - jag känner press nu att försöka hinna klart med mina kurser - och har bara stannat upp för läkarbesök på tisdag morgon, yoga på tisdag kväll, middag igår kväll och vattengympa ikväll. Men nu är jag nästan klar för inlämning imorgon.

Igår kväll åt vi middag med besökande kompis' kompis K och hennes kollega. Vi var äntligen på Bistro Niko som ska vara en av Atlantas allra bästa restauranger och det var verkligen bra. Och helt proppfullt även kl. 21 på en onsdag kväll! Det var roligt att träffa lite folk from home och kul att höra deras intryck efter några dagar i Atlanta. Vi togs tillbaka till våra första dagar här och upplevelsen av att det är en ganska konstig stad egentligen i hur den är upplagd. Helt klart dålig stadsplanering. Nu tänker vi inte så mycket på det längre. Och vi har ju stormtrivts hela tiden ändå.

Now back to work!

Pregnancy-brain och hormon-labilitet

Efter vår mysiga Diwali började helgen med lite drama. Sumit hade skrivit upp i sin kalender att vi hade Infant CPR kurs på lördag morgon. Jag hade inte skrivit upp det men hade det i huvudet att det var den 13e vi skulle på kurs (det var jag som hade bokat det) och lyckades övertala Sumit att det inte var denna helg. Vi pratade om det på fredagen men glömde kolla. Sen på lördag när jag kollade mina mejl så insåg jag att det var den 6e i var bokade att gå på kurs. Och vi hade missat det. Allt var redan betalt och jag kände mig så dum som hade tagit fel på dagen och dessutom lyckats övertyga Sumit att det var han som hade skrivit upp fel dag. Jag ville också så gärna få klart alla våra kurser och detta var den sista. Så gravidhjärna + hormoner = jag blev jätteledsen och började gråta. Så löjligt.

Till slut lyckades jag ta mig samman och vi var på lite shopping. Det var så kallt på lördag så vi var tvungna att klä på oss ordentligt för första gången. AC:n stängde vi bara av för ett par dagar sedan men i fredags var vi tvungna att sätta igång systemet igen - denna gång på värme. Vi har värme på i bilen också. Jag hade inte med mig några riktiga vinterkläder hit när vi flyttade - inte så konstigt kanske eftersom jag inte skulle komma in i några av de kläderna nu, så jag har handlat lite grav-tröjor och sånt. Något konstigare att Sumit inte har med sig en enda tröja. Så igår var vi och köpte en pläd och varsin varm och skön Abercrombie & Fitch hoodie. Jag fick ta en large (största damstorleken) och det är ändå en decimeter mellan blixtlås-rälsen... Vilket är lite konstigt eftersom jag har small i alla andra amerikanska kläder eftersom storlekarna är så anpassade efter alla tjockisar... Vi köpte också en pläd.

På kvällen (efter lite siesta) var vi på middag och bio. Vi såg Due Date som var väldigt rolig. Värd att se. Och den börjar i Atlanta! Idag har vi lite hemmafix bara.

Diwali in the ATL

Sumits Paranthas

Minas Kulfi

Det var Diwali igår så vi tog ledigt och mjukstartade till och med vår långhelg med date night redan på torsdag kväll. Jag var dödstrött och inte på träningshumör. Och framförallt hade jag haft en så bra dag ont-mässigt och även fast jag vet att det är bra att röra på mig och att vattengympan är en bra grej, så har jag alltid lite mer ont efteråt och det tog emot att bryta en så bra-i-kroppen-känsla. Så vi åkte över vägen till Aja - vår lokala fin-asiat - och åt en jättegod middag.

Igår firade vi superskön Diwali. Vi hade misstagit oss lite på dagarna och trodde inte att det var Diwali förräns nästa vecka, så det blev lite sista-minuten planering för att få ihop det (tänk er att komma på att det är julafton två dagar innan). Vi har alltså inte direkt varit jätteduk tiga med att posta Diwalipresenter och sånt i tid om man säger så... Men vi åt mysfrukost och hade lite presentutdelning (jag fick JÄTTEfina presenter av Sumit!!). Och så var vi iväg på den indiska affären och handlade lite. Och vägg-i-vägg med den finns en vegetarisk chaat restaurang så vi åt lunch där och fick vår dos kachori (supergott) och chole bhature (sådär) och sånt.

Sen fixade Sumit god middag och jag gjorde efterrätt - phirni (sådär gott men den var faktiskt gjord från en mix så jag tar inte på mig hela ansvaret) och hemmagjord kulfi´med kardemumma och mandel och granatäpple (god!). Och vi tände en massa ljus och gjorde det mysigt. Sumits mamma hade spelat in Diwali-poojan på bellybuds-sidan så att bebisen kunde lyssna i magen och det var väldigt tyst och koncentrerat där inne i några minuter.

Nu är vi igång!

Idag föder C-D sin bebbe på Northside. Hon är först ut i det lilla gänget på fyra som går på både yoga och vattengympa tillsammans och som alla har ett par veckor emellan nedkomstdatumena. Egentligen är C-D due först på söndag men de sätter igång henne nu (såklart). Näst ut är S den 23 nov, och sen vi, och sen A vid jul... Det känns lite galet att det har blivit våra turer nu. Och konstigt att tänka sig att när vi tre övriga samlas i poolen imorgon, då sitter C-D på sjukhuset med en bebis i famnen!

Invalider är vi allihopa allihopa allihopa....

Invaliditeten härjar fritt i familjen Malhotra. Igår kväll vinkade jag av en laddad Sumit - uppklädd i fina fotbollsuniformen och redo för match. De skulle spela rätt sent - 22:15. Redan kvart i elva hörde jag dock nyckeln i låset och visste direkt att det inte kunde vara bra att han var hemma så snabbt igen. Och mycket riktigt haltade Sumit in i lägenheten och hade sträckt vänstra vaden. Sååå tråkigt att det händer nu när han är så väl igång med träningen och när de har så roligt på fotbollsplanen...

Så nu haltar vi båda omkring och hjälper varandra ta av och på skor och strumpor. Det är lite blind-leder-blind över det hela. Typiskt!

Sumits första Halloween

Sumits allra första Halloween firades med pumpa ;-) och ståt.

Rasta-mannen

The Swedish Chef





Vi bakade pumpa-cupcakes med cream cheese frosting. Vi fixade costumes - Sumit fick rastaflätor och jag var kock. Sumit gjorde en jack-o-lantern och jag kokade pumpasoppa och lagade pumparisotto (förvisso dagen efter Halloween, men ändå).

Pumpa-cupcakes med cream cheese frosting

Och på självaste Halloween-kvällen var vi med min gravgympekompis A hos hennes föräldrar som bor ganska centralt i midtown. I ett förortigt villaområde med stora hus med stadens skyskrapor runtomkring. På Halloween spärrar polisen av några gator i området så att barnen kan springa fritt mellan husen. Vi åt pizza, delade ut godis till alla söta små (och några lite större) utklädda barn, och satte sen på oss våra costumes och gick en vända och tittade på barnen och de dekorerade husen. A var utklädd till peanut m&m - lite kul med gravidmage. Hon hade funderat på att vara gravid nunna vilket ju hade varit superroligt, men de är katoliker så hon vågade inte...

Det var jätteroligt att se alla barn helt sockerhöga och överlyckliga - jag kan verkligen komma ihåg precis hur roligt det var att trick-or-treata.

A delar ut godis

Ett av de dekorerade husen