A's vatten har precis gått så hon får en bebis närsomhelst. Fingers crossed att hennes man hinner hem från Florida i tid (även om han tydligen är helt bestämd på att inte vara med i rummet under förlossningen. Galet. Hon är inte due förräns den 23 december men kom igång på tisdag kväll efter yogan och åkte in på onsdag morgon. De försökte få värkarna att stanna upp men verkar inte ha lyckats så bra för nu är ju bebben på väg. A stressar mest över att nurseryn inte är klar och jag hoppas att bebisen är tillräckligt stor och har tillräckligt utvecklade lungor så att nurseryn verkligen är hennes största problem...
Så nu är jag snart the last belly standing... Men alla tidiga ankomster har stressat upp mig lite grand. I förrgår fick jag ett ryck och sorterade upp och började tvätta alla bebisens kläder och sängkläder och sånt. Åh vad allt är så teenytinysupersött så man knappt kan hantera det! Alla mini-bodysar och herrugud - strumporna!! Och de små mini-vantarna som ska skydda från små riviga fingernaglar - de är så tiny! Man kan inte alls förstå att det ska få plats med små händer i dem. Tooo cute. Ni skulle ha sett Sumits ansikte när han kom hem sent på kvällen (efter Murdery Mystery Night med jobbet) och såg cutie overload på tvättstället i hallen.
En till vecka har gått och i helgen har vi lite grejer att fixa. Nästa helg är ju Thanksgiving så då är allt lite nerstängt här och därefter är vi verkligen i straffområdet, som Sumit säger - då kan det bli mål närsomhelst. Så vi måste verkligen köpa en kamera, hämta skötväskan och fixa allt det sista nu. Imorgon ska vi också gå på kurs i första hjälpen för barn - sista momentet på Bad Parent Listan. Så det blir mest ärenden och fix i helgen. Men nästa vecka är en riktig kortis - bara tre dagar. Inga gravidgympor och massor att fira! Den 23e är det tre år sedan vi träffades live för första gången i Delhi och den 25e fyller Sumit år.
Annars är det intensivt plugg som gäller för min del just nu. Jag sitter framför datorn nästan oavbrutet och kämpar med mina kurser. Det skulle vara så skönt om jag kunde bli ganska klar med det mesta innan bebben kommer. Men det förutsätter att lillen känner för att stanna i ugnen ett tag till och baka klart ordentligt. Vi får väl se vad den har för planer! Det känns annars som att h*n är ganska redo att komma ut i världen. På kvällarna känns det i alla fall som att h*n försöker sparka sin väg ut redan nu. H*n kan få Sumits hand attt verkligen hoppa till från magen. Jätteroligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar