Ännu en superskön söndagkväll (jag älskar söndagkvällar i Buckhead!) efter en skön helg. Vi följde Cole Haan expeditens goda råd ("go out for lots of dinners! and go to lots of movies! you won't go to another movie for 18 years" typ) och började med traditionsenlig dinner and a movie date i fredags. Dinner vid bardisken på Johhny Rockets - det är lite klyschigt men vi gillar det verkligen. Hamburgare, milk shakes och 50-tals musik. Och movie. Vi såg The Social Network. Helt ok men inte fantastisk.
I lördags gick vi upp tidigt, stannade förbi Starbucks, och åkte vidare ner till Piedmont Hospital (där bebben kommer att födas) för "Breastfeeding School". 3 timmar amningsteknik. Ganska fullsatt aula - mest par, några ensamma tjejer. Några hade snacks. Killen framför oss satt helt utcheckad och meckade med sin blackberry under precis hela kursen. Han hann bara titta upp en snabbis för att ställa en fråga innan han gick tillbaka till mobilen (han lyssnade inte ens på svaret). Det var bra. Jag gick i alla fall därifrån med känslan av att det nog inte är så komplicerat som jag har trott. We shall see soon enough.
På vägen hem stannade vi på Bricktops vid Sumit's jobb och åt lunch i solen. Det har varit sköna 27-29 grader på dagen hela helgen. Som den bästa dagen på sommaren i Sverige, ungefär, och väldigt skönt att vara ute i.
Idag har vi haft en lugn skön dag. Vi jobbade lite på morgonen. Sumit tränade. Efter lunch åkte vi ner till Piedmont igen för en tour av BB. Det var en rätt stor grupp som hade samlats. Alla utom ett par såg ut att vara ungefär lika långt gångna som vi (en tjej hade totalplatt mage och mamma och man i släp). Vi fick se vart vi ska parkera och hur vi kommer in på avdelningen som är låst och larmad. Sen fick vi komma in i ett LDR (Labour Delivery Recovery) rum och se hur det ser ut. Vi fick se den lilla varmesängen för bebisen och sköterskan förklarade att alla undersökningar görs där inne och att de inte tar bebisen därifrån om det inte är något fel. Hon visade förlossningssängen och hur den kan justeras för "natural" births. Hon förklarade också att BB har en egen OR så man behöver inte åka långt för en c-section. Och så lite annan info. Jag var ganska tagen av att komma in i LDR rummet. Det kändes mäktigt. Nästa gång vi är där är det för att föda vår bebis. På rikigt. Klockan tickar bara snabbare och snabbare och nu är det inte långt kvar. Snart är vi där på riktigt... Vi fick även titta in i nurseryn där det idag låg 3-4 bebisar inlindade i blått eller rosa. De förklarade att vi inte får bära bebisarna utanför våra rum - de måste rullas i sina små sängar. Och hur identitetsbanden fungerar - när mamman närmar sig sin egen bebis spelas en liten melodi. Om hon närmar sig någon annans bebis spelas ett lite mer larmande ljud. Utgångarna på avdelningen är också larmade och programmerade att stängas igen om en bebis med band passerar (eller försöker passera). Sen fick vi titta på postpartum rummen där man är sina 48 timmar som man stannar på sjukhuset efter födseln. Någon anmärkte på att det inte fanns tv och musiksystem på dessa små rum till skillnad från de mer välutrustade LDR rummen. "I mean, in here, you might actually be able to enjoy a movie". Sköterskan svarade: "You can enjoy a movie in there (LDR) - as soon as you have your epidural". Sumit kokade lite men sa inget. Till slut delade sköterskan ut broschyrer om The Waters Pavilion till de som var intresserade. Där kan man, för en liten extrakostnad - bara 600 dollar per natt - bo under sina 48 timmar postpartum i en suite med två rum (ett för mamma, ett för familjen) med round-the-clock service inklusive en kock och in-room business center, flat screens etc. Vi är inte intresserade.
Nu söndag kväll. Och söndag kväll betyder att... Sumit lagar god middag! Hurra för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar